Och det lackar mot jul,

tiden går så otroligt fort måste jag ju bara

påpeka, dagen har bestått av jobb,

rena rama stormen,

man kan ju påstå att det blåst lite grann, å ryktena sade att Det skulle bli värre inatt men här har det slutat vina utanför fönstret iaf, har fått hem julsakerna nu så idag har jag adventspyntat :P druckit min första julmust (dock inegn pepparkaka eller lussebulle) men jag har druckit glögg. mmm

Vill verkligen inte bege mig ut i detta vädret,

det blåser något sjukt mkt,

satt å rökte och tittade på 

björken vi har på gården å grenarna sträcker sig å slår som långa piskor,.

regnet smattrar ngt otroligt mkt mot rutan och det är bara jätte

grått,

hej hej och välkommen 1 advent.

Tur att det är jobbet man ska till annars hade jag aldrig gett mig ut i

denna sjuka stormen kan jag tala om.

Känner mig aningen mörbultat idag, ögonen är lite svullna

som dom blir när annelie somnar seeent.

Kan det vara så ibland att man har blivit så påverkad

av det man fått vara med om innan att det kan skapa känslomässiga felaktigheter

i nuet, förmodligen är det så, hur ska man bli av med sådana känslor?

hur ska jag klara av att uttrycka mig och faktiskt lära mig

att min kärlek inte tycker att jag det jag känner eller tänker är löjligt,

hur ska jag lära mig att uttrycka mig utan att känna att människor ska bli förbannade för att

jag har mina känslor?

det är nog det sista jag egentligen har att jobba på,

när det gäller mig själv, sen kommer jag vara komplett tror jag nog,

men det jag känner är inte fel,

och han blir inte arg, jag vet om detta,

men inte kroppen, kroppen är inte riktigt 

i symbios med huvudet,

tänk vad man kan bli påverkad av det som varit innan.

nästan lite som skadat gods kan jag känna mig ibland.

Min fina fina markus,

att jag har ngn som honom.

det är nästan ofattbart,

att jag förtjänar detta är helt

otroligt, helt underbart,