kommer å går i perioder det där med bloggandet..

men vad skall man göra? livet går emellan och det är väl inte så konstigt,

har vart mkt nu det senaste med tindra som flyttat,

älsklingen som legat inlagd på sjukhus,

en annan del av familjen som krånglar (ovanligt)

och vardagen måste ändå fortgå här som vanligt, det är så det är...

funderar på å skaffa mig en annan bloggadress, fattar mig inte på hur man gör

för å få bloggen lite mer som sin egen, iaf kunna välja lite mer,

å jag är ingen expert på html koder det kan jag lova....

orkar inte mer nu återkommer senare :P

Äntligen kom min kära tvättmaskin!!!!!!!!

rena himmelriket, rena drömmen å ha den här, hemma hos mig SLIPPA tvättstugan

å alla som snor min tvätt tid, eller att tvätt tiderna aldrig passar mina jobbtider osv...

för övrigt så händer det ganska mkt med mamma å allt det där kring alkoholen osv, det suger ganska mkt kraft å energi, markus säger åt mig at jag ska släppa det, och att dom inte förtjänar min hjälp å att hon ska vara tacksam som har en dotter som bryr sig över huvud taget efter allt hon llåtit mig ta.

men det är så himla mkt lättare sagt än gjort,

men idag när jag pratade med dom kände jag verkligen att om hon inte tar denna chansen jag

kämpat för att hon ska få till ett bättre liv/vardag så släpper jag det.

hon har börjat dricka igen så nu kan jag heller inte ta mina barn dit,

då är det bättre utan en relation till henne eftersom hon kommer dö om hon fortsätter dricka.

så hur gör man, sitter man bara å väntar å bara slutar tänka eller vad??

jag vet inte jag känner mig så modfälld å maktlös när det gäller henne.. men men

det får ge sig helt enkelt..

sen har jag så mkt med mig med, tindra har flyttat å idag är första onsdagen hon inte kommer hem, känns jätte konstigt å tomt utan henne hemma..

sen har jag det här som hände med mina domningar och alltihopa som jag försöker bli lite klokare på tillsammans med läkarna,

å barnen har vart sjuka, och jag har vart sjuk så jag har missat massa med jobbet.. :( inte bra

men när det gäller mig själv är det som sagt mina domningar som oroar mig,

det var ju ganska illa.

har känt av lite i händer å armar häromdan men det försvann efter ngn minut,

men vad händer om det blir värre nästa gång om det blir en nästa gång, tänk om jag är ensam med barnen???!!!

sist så domnade armar, ben mage ja heela kroppen av, läppar å tunga så jag sluddrade emellanåt å knappt kunde stå på benen utan att känna mig jätte yr å svimfärdig.

vem ringer jag då?

vad gör jag då?

det oroar mig, me tanke på att dom sade på 1177 att jag skulle ringa 112 förra gången,

jag gjorde det inte utan ringe en av mina närmaste vänner så tommy blev väckt å fick komma å hämta mig å körde mig till jouren å följde med till läkaren, för markus var hemma med sin son å kunde inte åka ngn stanns heller.

jag säger bara tack gode gud för att jag har så underbara fina vänner som ställer upp för mig,

ni är verkligen älskade

det är tufft,

att vara anhörig till alkoholist.

jag tror inte att många förstår hur mkt det faktiskt påverkar

varenda familjemedlem om man inte själv vuxit upp med det i familjen.

just nu känns det bara som om jag drar ett monster lass,

att det vilar på mina axlar,

och det gör det, för min medmänsklighet kan bara inte springa sin

väg å låta mig bara få inte bry mig om man säger som så.

trots allt hon utsatt mig för genom åren,

så står jag ändå här, å försöker hjälpa henne, och kämpar med 

sociala kontakter, ser till så saker å ting händer ngn jävla gång,

kämpar mot folk som vänder kappan efter vinden, och allt jag får dra.

detta tunga lass är för att jag trotts allt älskar min mamma.

jag ser henne som sjuk...

inte elak eller illvillig,

jag ser en mkt sjuk människa som inte ser sitt eget bästa.

som inte har ngn sjukdomsinsikt,

som tynar bort och sakta dör....

Jag vet att det som sägs är sant, jag borde lära mig,Där har jag ett beteende mönster som satt sig sen tidigare.Då det skämtades på min bekostnad, och faktiskt såradeMig för att andra ansåg att det var roligt att göra sig lustigaInför andra på som sagt min bekostnad, detta har sattSina spår i mig såhär i efterhand, och jag i min tur måsteLära om och sluta tro att allt är dåligt, så jag vetAtt du har rätt, du har rätt, jag måste tänka om Och lära mig skillnaden på skämt och illvilja...För när jag lagt min första reaktion åt sidan å sen tänkerÅ känner lite till och lite mer sansat, vet jag att du aldrigAldrig aldrig någonsin skulle såra mig, eller skämta om minaEgenheter å skratta åt mig med alla andra,På ett negativt sätt, du skulle aldrig förlöjliga mig,För du respekterar mig och älskar mig.Jag måste bara lära om <3 För övrigt med tanke på den dåliga updateringen påBloggen så ska jag bättra mig så fort jag är frisk, smittoFri iaf, å det är väl tur det hade fått krupp om jag fåttLigga i min ensamhet i allt detta, vårdcentralen igen på Måndag för att disskutera å ta prover,

http://bloggkartan.se/registrera/395/alingsaas