Vem kan onödigt onödiga saker om inte jag?

Vem kan ta åt sig för onödiga saker om inte jag,
Vem kan ta på sig skulden helt i onödan om inte jag,
Vem kan få prestations ångest om inte jag,
Vem lider av förväntans ångest, om inte jag,

Vem fortsätter att traggla sig framåt oavsett, om inte jag.
Vem ger sig fan på saker, om inte jag,
Vem härdar ut om inte jag?
Vem finner styrka om inte jag?

Vem ger sig fan på att hitta motivation om den är borta, om inte jag.
Vem intalar sig bäst att det löser sig, om inte jag,
Vem gör detta bäst om inte jag,?

Och det egentligen helt i onödan eftersom det är jag.

Välkommen till min värld

Det blir lättare och lättare att få upp tindra på morgonen, det har vart en morgontrött tjej som flyttat hem till mamma,

Men efter några tidiga mornar och tillslut tidig insomning, vaknar tindra nu ganska lätt utan dåligt morgonhumör,

Hon har blivit lite extra stor nu efter skolstarten. Idag skulle hon gå själv, och mamma nojjig

sådärja!!

Nu drog jag på mig strumporna och slängde i mig 2 atarax,
Så nu får vi se om jag kan somna, men kroppen värker, och jag fryser samtidigt som det är så kvavt så jag har lust att bara sova naken utan täcke, (om jag nu inte hade frusit)

Börjar friskna till nu, men blir hemma en dag till,
Tog mig ut en sväng tidigare i dag på stan. Vilket resulterade i katastrofal utmattning och huvudvärk,

Men nu skall jag göra ett nytt försök att sova, så god natt

Jag måste erkänna.. När jag ligger här mitt i natten och känner mig sjuk å eländig och inte kan sova..

Då snurrar tankarna runt som bara den i huvudet, jag har väl en stund nu funderat kring saker sen 10 år tillbaka, vad som hänt, relationer, vänner, vad man fått för erfarenhet och lärdomar,

Och framför allt har jag kommit fram till att jag börjar känna mig lite gammal haha.

Man har haft en hel del människor i sin omgivning som man inte alls har kontakt med i dagsläget, men ändå ser man att dom står och trampar i samma grop år ut och år in, dom kommer inte framåt, snarare att dom desperat försöker ta sig bakåt, som om dom desperat inte vill lämna ungdomen,

Och då kan jag undra och fundera, hur kommer det sig att dom orkar hålla på, att dom aldrig tröttnar och vill komma vidare i sina liv, eller skrämmer framtiden dom så mkt så dom desperat försöker hålla kvar vid det som känner till,

Jag har lärt av mina misstag genom åren, jag försöker göra saker annorlunda om det inte slutade väl första gången, det är medvetna val jag gjort, även om det varit nytt och lite skrämmande, men man måste ju komma vidare någon gång eller hur?

Se bara på människor och relationer när relationerna spricker, jag vet, för jag har vart där själv, man faller tillbaka till det levnadssättet man hade innan, för det är vad man kan och känner till, den stora skillnaden blir dock bara att dom man umgicks med blev yngre,

Så förra gången var jag noga med att göra saker annorlunda, och hoppades att det blev mer rätt,

Men jag ser fortfarande folk som är äldre än mig göra samma sak gång på gång,

Lär man sig olika fort?
Eller är jag bara extrem filosof?
Visst jag har alltid varit noga med att reflektera kring mina handlanden oavsett om dom vart bra eller dåliga för att finna en större förståelse för mig själv och lyckas bättre nästa gång,

Tja förmodligen kommer jag aldrig helt fullt ut förstå andra,
Men huvudsaken är väl åtminstone att jag lär mig och förstår mer av mig själv för varje erfarenhet jag får,

Av erfarenheter växer man,