japp jag är en zombie idag, hur mkt jag än försökt httils har jag

inte kunnat förmå mig att vakna till liv, jag är så otroligt jävla trött 

så in i bänken, tindra e på ganska härligt humör hittils, hon tjattrar

å snattrar så in i bänken, å saga sitter vid köksbordet å har satt båda sina dockor på en stol brevid

när hon äter  

Känner att det där stämmer lite grann,

iaf om jag tänker tillbaka på vad som har varit,

vad man har genomlevt, och hur man har mått,

tänker tillbaka ibland och kan verkligen säga att ett tag kändes

det som om jag dog inombords, allt var så himla tungt,

svart, jobbigt, å kändes som att försöka gå frammåt i gyttja,

jag älskade inte mig själv,

såg inte min egen styrka

trodde inte på mig själv,

å så kändes det mer eller mindre i många

många år,

jag hade väl då aldrig trott att det var för att jag faktiskt inte var frisk,

jag trodde mer att alla kände som jag, men att det var mig det var

fel på som inte klarade av vardagen utan att må dåligt,

vara ledsen osv,

men idag vet jag bättre,

idag mår jag bättre, idag är jag funktionell,

hade aldrig kunnat föreställa mig att det är så här man ska fungera.

att saker å ting faktiskt kunde vara lätt,

att jag faktiskt kunde få slippa ångest å oro

och istället få lov att njuta av livet på ett helt annat plan.

att faktiskt inte ha några direkt större känslomässiga bekymmer,

(bortsett från gårdagens händelser)

idag är jag en ny människa, fast har kvar alla mina kvaliteer,

och självklart vissa mindra bra enligt andra kanske egenskaper,

men jag känner mig många gånger som en ny människa,

eller ja samma starka människa som mer fått träda fram,

silken grej å sitta å vara filosofisk på morgonen

haha vet egentligen inte varför jag snöade in på detta

men men :P

det kanske också har med gårdagen att göra.

för som sagt jag är inte känslokall,

det river upp väldigt mkt när människor ur ens förflutna inkräktar på det

man har skaffat sig i livet som är bra,

tycker det är dåligt med komentarer, komentera gärna :)