det är tufft,

att vara anhörig till alkoholist.

jag tror inte att många förstår hur mkt det faktiskt påverkar

varenda familjemedlem om man inte själv vuxit upp med det i familjen.

just nu känns det bara som om jag drar ett monster lass,

att det vilar på mina axlar,

och det gör det, för min medmänsklighet kan bara inte springa sin

väg å låta mig bara få inte bry mig om man säger som så.

trots allt hon utsatt mig för genom åren,

så står jag ändå här, å försöker hjälpa henne, och kämpar med 

sociala kontakter, ser till så saker å ting händer ngn jävla gång,

kämpar mot folk som vänder kappan efter vinden, och allt jag får dra.

detta tunga lass är för att jag trotts allt älskar min mamma.

jag ser henne som sjuk...

inte elak eller illvillig,

jag ser en mkt sjuk människa som inte ser sitt eget bästa.

som inte har ngn sjukdomsinsikt,

som tynar bort och sakta dör....

Jag vet att det som sägs är sant, jag borde lära mig,Där har jag ett beteende mönster som satt sig sen tidigare.Då det skämtades på min bekostnad, och faktiskt såradeMig för att andra ansåg att det var roligt att göra sig lustigaInför andra på som sagt min bekostnad, detta har sattSina spår i mig såhär i efterhand, och jag i min tur måsteLära om och sluta tro att allt är dåligt, så jag vetAtt du har rätt, du har rätt, jag måste tänka om Och lära mig skillnaden på skämt och illvilja...För när jag lagt min första reaktion åt sidan å sen tänkerÅ känner lite till och lite mer sansat, vet jag att du aldrigAldrig aldrig någonsin skulle såra mig, eller skämta om minaEgenheter å skratta åt mig med alla andra,På ett negativt sätt, du skulle aldrig förlöjliga mig,För du respekterar mig och älskar mig.Jag måste bara lära om <3 För övrigt med tanke på den dåliga updateringen påBloggen så ska jag bättra mig så fort jag är frisk, smittoFri iaf, å det är väl tur det hade fått krupp om jag fåttLigga i min ensamhet i allt detta, vårdcentralen igen på Måndag för att disskutera å ta prover,