Äntligen kom min kära tvättmaskin!!!!!!!!

rena himmelriket, rena drömmen å ha den här, hemma hos mig SLIPPA tvättstugan

å alla som snor min tvätt tid, eller att tvätt tiderna aldrig passar mina jobbtider osv...

för övrigt så händer det ganska mkt med mamma å allt det där kring alkoholen osv, det suger ganska mkt kraft å energi, markus säger åt mig at jag ska släppa det, och att dom inte förtjänar min hjälp å att hon ska vara tacksam som har en dotter som bryr sig över huvud taget efter allt hon llåtit mig ta.

men det är så himla mkt lättare sagt än gjort,

men idag när jag pratade med dom kände jag verkligen att om hon inte tar denna chansen jag

kämpat för att hon ska få till ett bättre liv/vardag så släpper jag det.

hon har börjat dricka igen så nu kan jag heller inte ta mina barn dit,

då är det bättre utan en relation till henne eftersom hon kommer dö om hon fortsätter dricka.

så hur gör man, sitter man bara å väntar å bara slutar tänka eller vad??

jag vet inte jag känner mig så modfälld å maktlös när det gäller henne.. men men

det får ge sig helt enkelt..

sen har jag så mkt med mig med, tindra har flyttat å idag är första onsdagen hon inte kommer hem, känns jätte konstigt å tomt utan henne hemma..

sen har jag det här som hände med mina domningar och alltihopa som jag försöker bli lite klokare på tillsammans med läkarna,

å barnen har vart sjuka, och jag har vart sjuk så jag har missat massa med jobbet.. :( inte bra

men när det gäller mig själv är det som sagt mina domningar som oroar mig,

det var ju ganska illa.

har känt av lite i händer å armar häromdan men det försvann efter ngn minut,

men vad händer om det blir värre nästa gång om det blir en nästa gång, tänk om jag är ensam med barnen???!!!

sist så domnade armar, ben mage ja heela kroppen av, läppar å tunga så jag sluddrade emellanåt å knappt kunde stå på benen utan att känna mig jätte yr å svimfärdig.

vem ringer jag då?

vad gör jag då?

det oroar mig, me tanke på att dom sade på 1177 att jag skulle ringa 112 förra gången,

jag gjorde det inte utan ringe en av mina närmaste vänner så tommy blev väckt å fick komma å hämta mig å körde mig till jouren å följde med till läkaren, för markus var hemma med sin son å kunde inte åka ngn stanns heller.

jag säger bara tack gode gud för att jag har så underbara fina vänner som ställer upp för mig,

ni är verkligen älskade