Jag har inte fått gjort ngt av det jag hade tänkt idag egentligen,

hade planerat att ringa vårdcentralen å få tid så jag kan införskaffa mig en skena till handleden..

men det har jag inte gjort, hade tänkt sätta mig och ringa runt till lite hyresvärdar, men det har jag inte gjort..

jag har bara inte orkat få tummen ur,

jag hade tänkt sätta mig och vika ihop all jävla tvätt så den kommer in i garderoberna,

men det har jag inte gjort,

jag hade tänkt diska den lilla disk som finns,

men det har jag inte gjort,

jag hade tänkt dusha,

men det har jag inte gjort,

så vad har jag gjort?

jag har suttit här vi datorn å lyssnat på massa musik, ngt jag älskar att göra,

jag har ätit en tallrik flingor, suttit vid fb å här på bloggplatsen,

satt på kaffe å druckit en kopp.

målat om mina naglar.

så vad ska jag göra nu?

joo jag ska gå å lägga mig å vila lite i min säng...

sammla lite krafter,

jag är trotts allt ledig å dom senaste dagarna på jobbet har vart jobbiga för att man inte känner sig helt hundra,

så ja... ja ska låta musiken fortsätta flöda ur mina högtalare å 

krypa under täcket.

för vad är härligare än det? :)

å så ska jag invänta min fina zara som kommer på kaffe vid 17 snåret :D

När man kommer hem, stiger innanför dörren,

luften som slår emot är instängd, oandad, stilla, orörd,

för det har återigen gått ett par dagar sedan man var hemma senast,

känner mig i det läget bara ganska modfälld,

jag finner inget nöjje i att dra in matkassen i köket å stoppa in i frysen,

känner inget nöjje i att fylla upp å veta att jag slipper tänka på det,

för maten jag har å handlar skulle lika gärna kunna räcka i 2 veckor som ligga i frysen i 2 månader..

det känns inge vidare kul...

Vandrar in i vardagsrummet å möts av synen av ton med tvättad tvätt som byggts i en alldeles för stor hög

och måste vikas, det känns inge kul, men man är tacksam över att man är hemma tillräckligt för att få tvättat

iaf, så man har rena kläder att hämta när man lastar ur den smutsiga,

det är alldeles för tråkigt att komma hem.....

jag som annars har älskat att komma hem, hem till mitt,

men nu är det bara jabbigt, jobbigt att flänga fram å tillbaka, det börjar truta på mig,

för jag känner mig mindre hemma här hos mig än där,

att det resulterar i att jag börjar känna mig sådär lite smått rotlös igen...

det ända jag vill nu för tiden är att ha ngt gemensamt, att veta att man kommer hem, för till vilken lägenhet jag

än går till finns hemma känslan aldrig där till 100%

jag vill ha "vårat" veta att jag hela tiden skall till ett å samma ställe,

mina barn vill mer hem till markus än hem till oss,

lite ironi i att min lägenhet är större men den som används mest är den mindre, å vi får egentligen inte plats 

på ett bra sätt i någon av dom :(

vad skall man göra, bara gå här å sväva å bara vänta på att det blir våran tur ngn gång tillslut.

det finns väl inte så mkt mer än så att göra...