Mitt stackars huvud bankar,
Vilket i sin tur gör att jag inte kan somna fast jag är dö trött sen flera timmar tillbaka,

Skall gå upp, ta mig 2 alvedon, en cigg å lägga mig igen,

För övrigt har jag varit ute å övningskört idag i hela 1 1/2 timma :) körde nog överallt och ingenstans känns det som, och det är så roligt att fått komma ut, nu hoppas vi bara Markus kan gå kursen snart så kan jag köra med honom med,

Pust, nyss hemkommen från jobbet.

tack å lov man bara har korta pass på helgerna

om man heter annelie,

Har slängt fram en kopp kaffe till mig själv,

satt mig ner å börjat med mitt nya projekt som jag kom på

under dagen.

det kanske låter fåning, men jag skall ju till läkaren lite senare i december.

och egentligen skall vi prata mest om mina mediciner bland annat,

men jag har bestämt mig för att anteckna varje dag om hur jag mår fysiskt.

För jag är trött på detta nu. Det senaste året har det bara eskalerat å jag orkar inte gå med värk av alla dess olika slag utan att veta varför.

 som nu jag orkar knappt skriva för jag blir så tung i arnarma och händerna.

hittils idag ser det ut såhär: (ja jag gnäller)

* ej smärta men en dragande utmattande känsla i rygg (nedanför skulderblad)

*molande värk i svank

*skulle cykla, knät (vänster) gjorde int vid uttrampning, fick hoppa av och gå.

*dragande värk i nacke som gav huvudvärk.

*när jag satt i kassan fick jag ont i vristerna. (en känsla av nedkyldhet)

*värk i fingrar och i hand, både häger och vänster. stundtals en huggande/ilande smärta som försvann fort. fumlig och tappar varor och dylikt.

*värk under fötterna på morgonen. (en känsla av att vara ihopdragen under foten) så det gjorde ont dom första 10-15 minutrarna efter att jag steg ur sängen.

*TRÖTT så alldeles strax skall jag lägga mig å vila innan det är dags å övningsköra....

men såhär är det iaf varje dag bara det att värken ter sig olika, men jag har alltid ont ngn stans, varje dag. och jag orkar inte längre.....

God morgon gott folk,

vaknade här för en stund sedan av att telefonen plingade,

mail delivery failure.

ska jag vara helt ärlig minns jag faktiskt inte ens att jag har försökt

sända detta email,

men det kanske jag har.

mailet var iaf till min mormor, jag har inte en aning om vad jag försökt maila henne,

eftersom vi inte ens har ngn kontakt, ngn stanns ringer en vag klocka av igenkännande,

men inte mer än så,

det kanske var bra att mailen inte kom fram,

vad vet jag, jag får kolla upp detta när jag har tid och lust.

Det är över ett år sen nu som vi hördes av senast,

jag kan riktigt känna hur hon talar om för alla hur lik jag är min mamma

och hur synd det är om henne,

men jag kan känna det ibland att jag i vissa lägen faktiskt förstår min mammma

som tog avstånd från henne periodvis när vi var små,

När jag var liten var jag alltid ledsen under dessa perioder för jag kunde inte förstå.

det var ju min mormor och jag saknade henne,

men idag som vuxen och med handen på hjärtat,,

mamma må vara som hon är, hon må ha skadat mig både fysiskt och psykiskt,

men jag kan se varför hon blev som hon blev med mormor som mamma,

när man är lite ser man inte bakom fasaderna, men ju äldre man blir dessto mer sanningar kryper fram, och jag har lirkat mig in i varenda litet hörn för att dra ur sanningar,

vad har jag lärt mig??

Jag har lärt mig att att inte bara min mamma är sjuk, att inte bara min mamma är egoistisk eller rädd för att ta ansvar, även mormor är likadan och har vart sen hon var ung,

varken mamma eller mormor har ngn form av biologisk faktor som säger "skydda din avkomma"

eller "ta hand om din avkomma"

Jag fick bli vuxen i tidig ålder, det var aldrig någon av dom som tog hand om mig,

jag gjorde det, plus att jag tog hand om min bror,

och när jag i vuxen ålder efter mkt ältande fram och tillbaka kunnat släppa mitt behov av att bli älskad av dom eller sedd, då kunde jag också välja bort dom,

jag kunde välja bort att ta hand om min alkoliserade sjuka mamma, för att energin inte räckte till. och där kom mormor in i bilden.

TÄNKER DU TA DITT ANSVAR?

hon var inte berädd på svaret från mig som aldrig tidigare klarat av att säga nej.

och där bröts våran kontakt.

Men idag är det fortfarand eingenting jag ångrar.

Idag är min tillvaro trotts alla andra små bekymmer mkt lättare när dom är ute

ur bilden.

jag behöver min energi till min egen familj.

Mina egna barn.

Göra rätt, tänka rätt, GÖR INTE SOM DOM ANNELIE!!!!!

min absoluta största mardröm.