Pust, så har man fått krypa ner i sängen, fy farao va skönt,

Hade ett jätte 3 års utbrott här ikväll,
Saga satt i badet och jag hade tvättat henne och skulle ta upp henne, hon vägrade dra ut ploppen till vattnet så jag gjorde det istället,

Då började hon skrika och hålla för hålet till vattnet där det rinner ut,
Till en början sa jag till henne att hon fick sitta där tills hon inte orkade hålla för längre,

Men ju längre tid det gick desto argare blev hon, så till slut gick jag in igen, och sa att hon fick välja, antingen släppte hon ut vattnet själv, eller så var mamma tvungen att ta bort hennes händer och hålla dom borta,

Givetvis fick det bli alternativ 2.

Sen kom nästa process, att få henne ur badkaret å ta på henne handduken, hon verkligen kastade sig runt för att jag inte skulle få tag i henne så jag fick bara ta ett grepp om henne tillslut med handduken och lyft upp henne,

Då kom nästa grej att försöka slingra sig undan å slippa gå ur badrummet, sen slingra sig för att slippa rummet,

Hon gapade och skrek som en tok när jag försökte torka henne, så tillslut sa jag att hon kunde stanna på sitt rym tills hon lugnade ner sig och tänkte stänga igen dörren lite,

Då skulle vi givetvis börja bråka om dörren istället, saga skulle öppna och jag försökte stänga, tillslut fick jag lyfta av dörren, då blev hon vansinnig för det och följde efter mig ut i köket där hon slog på mig för kung och fosterland och nöp mig som en dåre, OCH det gjorde riktigt ont, så när hon inte ville sluta började jag fösa undan armarna på henne, och då slog hon ännu mer, så tillslut varje gång hon slog eller nöp mig tog jag hennes hand och daskade till den för att hon skulle fatta att det gör ont när man slår någon, tillslut efter mååånga om och men och hyperventilerande från sagas sida slutade hon,

Jag satte mig på golvet och frågade om hon ville sätta sig och tog henne i min famn, och där satt vi och vaggade ihop tills hon lugnade ner sig,

Vi pratade och sa förlåt till varandra och kramades å mös resten av den lilla tiden som var kvar, när hon skulle lägga sig la jag mig hos henne å höll henne i handen å klappa på henne tills hon somnade,

Men fy vad det känns i mamma hjärtat i sådana här dispyter, när ens änglar förvandlas till monster och man måste vara stenhård på att inte låta dom vinna grälet,

Och att daska till hennes underbara små fingrar får mig att riktigt våndas, jag avskyr att jag blev tvungen att göra så för att hon ska förstå att det gör ont,

Tror nästan det är värre för mamma än för henne för jag vill egentligen bara krypa ner hos henne å gosa ner mig där å sova för att få ha mitt hjärta nära mig,

Suck, det är tur att det går över, hade en del sådana här dispyter med tindra med när hon var i den åldern, fast saga är liite värre, tja hon är både rödhårig och stenbock, hehe, kaka på kaka liksom,

Min lilla ängel, min lilla skatt, min älskling min värld, mamma älskar dig och din syster mer än Livet självt!