Nu börjar mitt fredagsmys, dvs jag har lagt barnen, hoppat i man pyjamasbyxor och slappar i soffan med en kvälls kopp kaffe,

Har legat och kollat på vigselringar... Det finns så många fina, men helst av allt vill jag ha en i titan, men den måste ha flera stenar eftersom min förlovnings ring har en liten diamant,

Jag längtar tills den dagen jag är gift med min älskade Markus, när vi är ett på alla sätt som går!
Min älskade underbara!

Den 15 februari är det dags för bröllopsmässan! Biljetterna hänger på kylen och väntar,

Sen på kvällen. Skall Zara och jag gå på steel panther på trädgården i Göteborg, ska bli jätte kul verkligen,
Så jag antar att nu tror mig när jag säger att jag längtar?? :)

Har bytt nu till ytterligare ett par millimeter, den andra bara gled runt i örat :p

En (för mig) lång vecka har flugit förbi, det är bara den kära helgen kvar,

Sista jobbdagen för mig gjorde jag igår, passade på att köpa med mig en ny tvättställning hem, då jag gjorde en tillfällig lösning på den förra, men eftersom jag skulle gå hem fick jag ta den på vagnen, på vägen hem i regnet stannade en kvinna mig, skrattade å sa: jag ser att du ska hem å hänga tvätt!
:jajjemän svarade jag :p

FÖRE

Och promenaden hem med den nya :)

Bortsett från detta har denna veckan känts lite turbulent, först ett jäkla liv under helgen som var om diverse saker, Sen blev vi sams å la det åt sidan, sen gick det ngn dag å så fick jag höra om allt skitsnack sen helgen, blossade givetvis upp å kände mig arg och besviken,

Nu orkar jag inte riktigt bry mig om det, jag har lagt det åt sidan sålänge,
Det skall fungera på arbetsplatsen med,
Men jag måste fortfarande ringa,
Man går dit varje dag på helspänn å undrar vem som skall klaga, gnälla, eller vara tyken å spydig nästa gång Mot mig, vad nästa påhopp skall handla om,

och allt detta känns som om det garanterat är skurken till min huvudvärk jag får varenda dag på jobbet, för att jag omedvetet går på helspänn, jag orkar inte ha det så, likt förbannat går man dit, så där kan ju arbetsmoralen diskuteras,

Dom där småsakerna irriterar mig, jag kan inte rå för det, men eftersom jag bär på så himla mkt inom mig och skulle kunna ge en hel föreläsning om saker å ting, så kan jag inte låta bli att bli stött och irriterad, framför allt besviken, så mkt som man offrat för sitt arbete, men som ingen har en aning om eller skulle bry sig om,

Så mkt som jag kämpat och pusslat genom dom här åren med barnvakter och dylikt för att ställa upp för deras skull (inte min egen) och sen "dålig arbetsmoral för att jag var sjuk,, fy vad det gör mig besviken