Mitt stackars huvud bankar,
Vilket i sin tur gör att jag inte kan somna fast jag är dö trött sen flera timmar tillbaka,

Skall gå upp, ta mig 2 alvedon, en cigg å lägga mig igen,

För övrigt har jag varit ute å övningskört idag i hela 1 1/2 timma :) körde nog överallt och ingenstans känns det som, och det är så roligt att fått komma ut, nu hoppas vi bara Markus kan gå kursen snart så kan jag köra med honom med,

Pust, nyss hemkommen från jobbet.

tack å lov man bara har korta pass på helgerna

om man heter annelie,

Har slängt fram en kopp kaffe till mig själv,

satt mig ner å börjat med mitt nya projekt som jag kom på

under dagen.

det kanske låter fåning, men jag skall ju till läkaren lite senare i december.

och egentligen skall vi prata mest om mina mediciner bland annat,

men jag har bestämt mig för att anteckna varje dag om hur jag mår fysiskt.

För jag är trött på detta nu. Det senaste året har det bara eskalerat å jag orkar inte gå med värk av alla dess olika slag utan att veta varför.

 som nu jag orkar knappt skriva för jag blir så tung i arnarma och händerna.

hittils idag ser det ut såhär: (ja jag gnäller)

* ej smärta men en dragande utmattande känsla i rygg (nedanför skulderblad)

*molande värk i svank

*skulle cykla, knät (vänster) gjorde int vid uttrampning, fick hoppa av och gå.

*dragande värk i nacke som gav huvudvärk.

*när jag satt i kassan fick jag ont i vristerna. (en känsla av nedkyldhet)

*värk i fingrar och i hand, både häger och vänster. stundtals en huggande/ilande smärta som försvann fort. fumlig och tappar varor och dylikt.

*värk under fötterna på morgonen. (en känsla av att vara ihopdragen under foten) så det gjorde ont dom första 10-15 minutrarna efter att jag steg ur sängen.

*TRÖTT så alldeles strax skall jag lägga mig å vila innan det är dags å övningsköra....

men såhär är det iaf varje dag bara det att värken ter sig olika, men jag har alltid ont ngn stans, varje dag. och jag orkar inte längre.....

God morgon gott folk,

vaknade här för en stund sedan av att telefonen plingade,

mail delivery failure.

ska jag vara helt ärlig minns jag faktiskt inte ens att jag har försökt

sända detta email,

men det kanske jag har.

mailet var iaf till min mormor, jag har inte en aning om vad jag försökt maila henne,

eftersom vi inte ens har ngn kontakt, ngn stanns ringer en vag klocka av igenkännande,

men inte mer än så,

det kanske var bra att mailen inte kom fram,

vad vet jag, jag får kolla upp detta när jag har tid och lust.

Det är över ett år sen nu som vi hördes av senast,

jag kan riktigt känna hur hon talar om för alla hur lik jag är min mamma

och hur synd det är om henne,

men jag kan känna det ibland att jag i vissa lägen faktiskt förstår min mammma

som tog avstånd från henne periodvis när vi var små,

När jag var liten var jag alltid ledsen under dessa perioder för jag kunde inte förstå.

det var ju min mormor och jag saknade henne,

men idag som vuxen och med handen på hjärtat,,

mamma må vara som hon är, hon må ha skadat mig både fysiskt och psykiskt,

men jag kan se varför hon blev som hon blev med mormor som mamma,

när man är lite ser man inte bakom fasaderna, men ju äldre man blir dessto mer sanningar kryper fram, och jag har lirkat mig in i varenda litet hörn för att dra ur sanningar,

vad har jag lärt mig??

Jag har lärt mig att att inte bara min mamma är sjuk, att inte bara min mamma är egoistisk eller rädd för att ta ansvar, även mormor är likadan och har vart sen hon var ung,

varken mamma eller mormor har ngn form av biologisk faktor som säger "skydda din avkomma"

eller "ta hand om din avkomma"

Jag fick bli vuxen i tidig ålder, det var aldrig någon av dom som tog hand om mig,

jag gjorde det, plus att jag tog hand om min bror,

och när jag i vuxen ålder efter mkt ältande fram och tillbaka kunnat släppa mitt behov av att bli älskad av dom eller sedd, då kunde jag också välja bort dom,

jag kunde välja bort att ta hand om min alkoliserade sjuka mamma, för att energin inte räckte till. och där kom mormor in i bilden.

TÄNKER DU TA DITT ANSVAR?

hon var inte berädd på svaret från mig som aldrig tidigare klarat av att säga nej.

och där bröts våran kontakt.

Men idag är det fortfarand eingenting jag ångrar.

Idag är min tillvaro trotts alla andra små bekymmer mkt lättare när dom är ute

ur bilden.

jag behöver min energi till min egen familj.

Mina egna barn.

Göra rätt, tänka rätt, GÖR INTE SOM DOM ANNELIE!!!!!

min absoluta största mardröm.

Det kör så förbannat i min mage, ngt fruktansvärt faktiskt, ligger här i sängen å har vänt ändalyktan ifrån Markus om det nu skulle smyga fram ngn illaluktande odör :p

Hittills har det gått bra,

Har haft min fina underbara vän här med tillhörande sambo, vi satt å prata om saker runtomkring som sker och som alltid lyckas min kära sambo vända på allt det negativa så man för en stund sitter å tjuter av skratt så tårarna sprutar å magen gör ont,

Men såhär en stund efter när jag ligger å funderar kan jag inte annat än undra hit långt jag skall behöva gå, kommer jag orka hela vägen? Jag måste, för det blir ju ungen ändring annars, ansvaret ligger på mig, bara mig å ingen annan on inte han väljer att ta sitt ansvar å göra om och göra rätt,

Det finns en liten människa som behöver så mkt mer,

Och där står jag, med 10 armar för lite känns det som ibland, att alla de lätta sakerna för andra kan bli tunga för mig, är jag kanske för självkritiskt? Hur gör man för att inte vara det? Jag kommer nog aldrig lära mig hur egentligen,

Det ända jag vet är att jag måste fixa detta på ett sätt eller ett annat, för det måste göras bara.

I morgon är det dags för jobb igen, hoppas jag mår lite bättre då, sen senare blir det övningskörning med Carola, spännande,

du kan lura de flea.. men du lurar inte mig.

skillnaden på dig och mig är att tiden kommer ifatt dig,

jag däremot har all tid i världen,

och framförhållning och planering är mina starkaste fördelar

Godmorgon,

sitter här framför datorn med världens slem i hals å näsa och känner mig som

ett ursketet pärin eller ngt.

sitter och försöker avgöra om jag är i skick för min brevidgång

i em/kväll, skall börja klockan 17 i sådana fall, får ge det en stund så får vi se,

fick gå tidigarer från jobbet igår tack vare snälla gustav.

Jag känner mig lite disträ och bortkommen...

det är så mkt i görningen runtomkring mig nu.

det nya jobbet, försöker pusha i gång den privata övningskörningen.

ta mitt jäkla körkort ngn gång,

men det är inte enkelt när ekonomin inte har velat tillåta, så jag har sparat på dom lektionerna jag redan har betalda så långt jag bara kunnat, för jag vill

köra mera privat innan jag använder dom för jag vill komma så billigt undan som möjligt,

samtidigt skall ju ekonomin tillåta det som sagt,

och tiden, jag har haft tid innan kanske,

men har som sagt velat köra mera privat innan och bli bra innan jag tar mina lektioner med körskolelärare.

men nu står jag här, med jobbet på öb, det nya shemat, ska passa in det med brevidgångar på det nya stället, passa in med fritids/dagistider, samt markus arbetsshema,

samt att jag inte haft ngn direkt att övningssköra speciellt mkt med.

jag har ju ingen familj här i närheten,

så nu har jag äntligen fått bokat en handledarkurs till markus,

några dagar senare får vi givetvis veta att hans son har sin allra första match

i vårgårda samma dag samma tid i innebandy.

som sagt livspusslet är ett faktum.

jag har åtminstonde min kontaktperson.

hon har löst så jag kan övningsköra med henne, dock blir det kanske inte så ofta men det kan bli av. Vad skulle jag göra utan henne!!?

   (livspussel)

Ibland kan jag bara känna att livet är lite övermäktigt,

det är inte ofta längre som jag känner mig fylld av misströstan,

och är det så så känns det oftast bara under en dag eller 2.

Och just nu har jag så mkt i cirkulation runtomkring mig,

jag skulle bara vilja lägga mig i markus famn å bara krypa ihop

tätt intill honom och gråta en skvätt utan att jag egentligen vet varför,

jag drabbas av en känsla av övergienhet fast jag inte är det.

jag är så rädd att göra mig själv besviken,

jag är så rädd att inte klara av det jag tar för mig,

Och just nu är det så många bollar i luften samtidigt så det är svårt å

känna att jag har händer som räcker till..

men men det ger väl sig det med.

Ligger här bredvid min kärlek å kör ett litet blogg inlägg.
Dagen till ära har bestått av jobb, hem, tog ett långt vaarmt bad, tillräckligt varmt för att jag skulle bli alldeles snurrig när jag gick upp å rodnaden efteråt höll i sig länge,

Kanske borde försöka bada oftare, det gjorde mig gott kände jag, men nu är det ju så att jag vanligtvis inte badar mer än kanske var 8:e månad eller så... Måste försöka ändra på detta för med min kropp skulle det behövas mer bad.

Efter att min kärlek hade kommit hem, tog vi våra räser bil och åkte till Willys och handlade, och det kan jag lova, handlar man på Willys för 1800:- får man myyycket för pengarna, iaf om man heter Annelie och Markus, efter att vi kommit hem å fått packat in all mat där den skall vara så satte sig Markus och betalde in dom sista räkningarna, och jag ställde mig och bakade 2 limpor bröd,

Sen blev det lite ärtsoppa, mmmm så gott, och sen en genomkörare på flickornas rum för det är då helskotta va dom grisar ner där inne? Å eftersom tindra kommer hem i morgon vill jag att hon ska få komma hem till ett rent hem och en nybadads säng,

Såhär hittade jag Elvis idag när vi kom hem från handlingen :p

Här sitter jag och väntar på bussen som går om sisådär 10 minuter lite drygt,

Lurarna i öronen med bra musik,
Just idag har väl pressen på mig börjat släppa lite, fick lite smått panik häromdan då jag tvivlade på mig själv och var rädd för att jag inte skulle lyckas.

Men det är klart jag kommer göra :) det kommer säkerligen bli lite intensivt i början, men detta är vad jag behöver göra för min familj.
Och som vanligt bara jag lägger manken till lite grann så nåt jag oftast mina mål bara jag är redo för det och har motivation,

Och så mkt mer motivation är framtiden för våran familj kan jag inte hitta, för en gångs skull känns ju framtiden säker, jag vet vad jag kommer ha.

:)